1728-1779 Dutch Anton Raphael Mengs Gallery Mengs was born in 1728 at Usti nad Labem (German: Aussig) in Bohemia on 12 March 1728; he died in Rome 29 June 1779. His father, Ismael Mengs, a Danish painter, established himself finally at Dresden, whence in 1741 he took his son to Rome. In Rome, his fresco painting of Parnassus at Villa Albani gained him a reputation as a master painter. The appointment of Mengs in 1749 as first painter to Frederick Augustus, elector of Saxony did not prevent his spending much time in Rome, where he had married Margarita Quazzi who had sat for him as a model in 1748, and abjured the Protestant faith, and where he became in 1754 director of the Vatican school of painting, nor did this hinder him on two occasions from obeying the call of Charles III of Spain to Madrid. There Mengs produced some of his best work, and specially the ceiling of the banqueting-hall of the Royal Palace of Madrid, the subject of which was the Triumph of Trajan and the Temple of Glory. Among his pupils there was Agust??n Esteve. After the completion of this work in 1777, Mengs returned to Rome, and there he died, two years later, in poor circumstances, leaving twenty children, seven of whom were pensioned by the king of Spain. His portraits and autoportraits recall an attention to detail and insight, often lost from the grand manner paintings. Besides numerous paintings in the Madrid gallery, the Ascension and St Joseph at Dresden, Perseus and Andromeda at Saint Petersburg, and the ceiling of the Villa Albani must be mentioned among his chief works. In 1911, Henry George Percy, 7th Duke of Northumberland, possessed a Holy Family, and the colleges of All Souls and Magdalen, at Oxford, possessed altar-pieces by Mengs's hand. In his writings, in Spanish, Italian and German, Mengs has put forth his eclectic theory of art, which treats of perfection as attainable by a well-schemed combination of diverse excellences Greek design, with the expression of Raphael, the chiaroscuro of Correggio, and the colour of Titian. He would have fancied himself the first neoclassicist, while in fact he may be the last flicker of Baroque art. Or in the words of Wittkower, In the last analysis, he is as much an end as a beginning. His intimacy with Johann Joachim Winckelmann, who constantly wrote at his dictation, has enhanced his historical importance, for he formed no scholars, and the critic must now concur in Goethe's judgment of Mengs in Winckelmann und sein Jahrhundert; he must deplore that so much learning should have been allied to a total want of initiative and poverty of invention, and embodied with a strained and artificial mannerism. Mengs was famous for his rivalry with the contemporary Italian painter Pompeo Batoni.  Related Paintings of Anton Raphael Mengs :. | Diana as Personification of the Night by Anton Raphael Mengs. | Self ortrait | Retrato de la Marquesa de Llano | Portrait of the Infante Gabriel of Spain | Portrait of Maria Carolina of Austria |
Related Artists:
Campin, Robert, Follower of
Italian, 1400s
Carl Stefan Bennet
Carl Stefan Bennet (1800-1878) was a Swedish painter
georg engelhardt schroder
Georg Engelhard Schröder, född den 31 maj 1684 i Stockholm, gift 1727 med Anna Brigitta Spöring, död den 17 maj 1750; konstnär, porträtt- och historiemålare. Georg Engelhard Schröders far, Veit Engelhard, hade omkring år 1670 kommit från N??rnberg och bosatt sig i Stockholm där Georg Engelhard föddes 1684. Han blev tidigt elev hos konstnären och målaren David von Krafft (1655-1724) men lämnade honom 1703 för utlandsstudier. Under 21 år for Georg Engelhard runt i Europa. Han vistades först en tid i Nordtyskland, innan färden gick vidare till Italien. I Venezia förblev han under fem år och kopierade gamla mästare, sysslade med vedutamåleri och hade kontakt med pastellmålarinnan Rosalba Carriera (1675-1757). I Roma tog han intryck av barockmålarna Carlo Dolci (1616-1686), Carlo Maratta (1625-1713), Francesko Trevisani (1656-1746) m.fl. och tillägnade sig det raska men ytliga framställningssätt, som tillhörde den tidens italienska konst. I Paris samlade han impulser hos den franske målaren Noel Nicolas Coypel (1690-1734). Reminiscenser av den italienska och franska konsten kan man påträffa flerstädes i hans kompositioner. I London stannade han i sju år och tog starka intryck av Godfrey Knellers (1646-1723) och Dahls porträttkonst. När Daniel von Krafft avled 1724 kallades Georg Engelhard Schröder hem till Sverige och efterträdde i december sin gamle läromästare som kunglig hovkonterfejare. Som sådan uppbar han lön. Konung Fredrik I satte stort värde på sin konterfejare, och lät honom måla otaliga porträtt av sig och sin drottning Ulrika Eleonora. År 1745 utnämndes han till hovintendent. Georg Engelhard anlitades mycket och samlade ihop en betydande förmögenhet. På 1740-talet nåddes Sverige av den nya franska smaken, i främsta rummet via konstnären Gustaf Lundberg (1695-1786), varvid Georg Engelhard kom att skjutas åt sidan. Han representerade i Sveriges 1700-talsmåleri sista skedet i det italienska inflytandet. Långt ifrån den förnämste, var dock Georg Engelhard en av sin tids mest uppburne målare. Han arbetade inom ett vitt fält: utförde kyrktavlor, allegorier, historiska motiv och porträtt. Hans arbeten har ej sällan någonting vacklande och obestämt, vilket i förening med mycken ojämnhet i utförandet gör många av dem mindre tilltalande för konstkännaren. Han har dock efterlämnat verk, som vittnar om, att han, när han allvarligt uppbjöd sin förmåga, var mäktig till både varm och djup uppfattning samt hade stor skicklighet i färgbehandling och i framställningens enskildheter.